Snart ger jag mig ut på ett äventyr jag har drömt om länge – 23 dagar genom Sarek, ett av Europas sista stora vildmarksområden.
Under nästan tre och en halv vecka kommer jag att färdas genom djupa dalgångar, över fjällpass och genom ett landskap utan vägar eller markerade leder. Men expeditionen handlar inte bara om att ta mig från en plats till en annan. Det handlar lika mycket om att få uppleva naturen på riktigt, utvecklas och testa både mig själv och min utrustning i en av Sveriges mest krävande fjällmiljöer.
Förberedelserna inför 23 dagar i fjällen
Att bära allt man behöver på ryggen i över tre veckor kräver förberedelser.
En stor del av träningen har handlat om att bygga upp kroppen för långa dagar med tung packning. Jag har fokuserat på både styrka och uthållighet och försökt efterlikna förhållandena jag kommer möta i Sarek.
Bland annat har jag tränat med tung ryggsäck – som tretimmarspass med upp till 30 kg packning – och kompletterat med styrketräning för att kroppen ska hålla dag efter dag.
Planering – när kartan blir viktigare än planen
Bakom en lång fjällfärd ligger många timmar av planering.
Jag har studerat kartor, gått igenom olika vägval och försökt förstå terrängen innan jag är där. I Sarek är det extra viktigt att kunna anpassa sig efter förhållandena.
Väder, vattennivåer och dagsform kan snabbt ändra planen.
Därför har jag lagt mycket tid på alternativa rutter, vadställen och att läsa berättelser från andra som varit i området tidigare.
Utrustningen – balansen mellan vikt och säkerhet
När allt ska bäras i 23 dagar spelar varje gram roll.
Målet är att hitta balansen mellan låg vikt, komfort och säkerhet. Utrustningen måste fungera under soliga dagar, men också när regnet öser ner och vinden tar i.
Om jag skulle välja en favoritpryl är det min fjällduk.
Den fungerar nästan som en schweizisk armékniv – regnskydd, nödskydd, poncho, extra skydd vid pauser och mycket mer. Ett enda föremål som kan lösa många olika situationer.
Mat för nästan en månad
En av de största utmaningarna är maten.
Kroppen behöver enormt mycket energi för långa dagar med tung packning, men samtidigt ska allt bäras från start.
Jag har räknat med ungefär 3800 kalorier per dag i början av expeditionen. För varje dag blir packningen cirka ett halvt kilo lättare när maten försvinner.
Jag har delat upp maten i tre delar:
Frukost:
Olika sorters gröt med högt energiinnehåll. Jag tillsätter kokosolja för att få upp mängden kalorier.
Under dagen:
Istället för en traditionell lunch kör jag snackspåsar på cirka 1300–1500 kalorier med nötter, russin och choklad som jag kan äta medan jag rör mig.
Middag:
Middagen består av REAL Turmat, som jag fått genom Topo Travels stipendium, tillsammans med extra olivolja och ölkorv för mer energi och protein.
Säkerhet i Sarek
Sarek är fantastiskt – men det är också ett område som kräver respekt.
Snabba väderomslag, kalla vattendrag och långa avstånd till hjälp gör att jag behöver tänka igenom mina beslut noga.
Det viktigaste är att vara medveten om riskerna. En fjälltur är som vilken tur som helst – tills något händer.
Eftersom det inte finns mobiltäckning kommer jag bära Garmin inReach, men även om jag kan kalla på hjälp kan det ta lång tid innan någon når mig.
Därför handlar mycket om att göra konservativa val och inte ta onödiga risker.
Extra mål längs vägen
Under expeditionen finns möjlighet till tre toppbestigningar:
- Áhkká
- Niják
- Pårtetjåkkå
Men bara om förhållandena tillåter.
I en perfekt värld hade jag gärna stått på alla tre topparna, men jag känner ingen press. Lyckas jag med en av dem är jag mer än nöjd.
Den mentala resan
Att vara ensam i vildmarken i 23 dagar handlar inte bara om fysisk styrka.
Jag vet att det kommer komma dagar när det regnar, när jag är trött, när det känns ensamt och när jag kanske bara får ligga i tältet och vänta.
Men det är också en del av upplevelsen.
Jag försöker gå in med inställningen att det ibland kommer vara jobbigt – kanske till och med riktigt jobbigt. Men jag känner mig både fysiskt och mentalt redo.
Det jag längtar efter mest är friheten.
Att vakna mitt i fjällen, följa dalgångar utan leder och få leva på naturens villkor under flera veckor.
Jag är egentligen ingen ensamvarg – de som känner mig skulle nog säga tvärtom. Men just nu känns lite tid helt för mig själv som precis det jag behöver.
Nu återstår bara det bästa:
Att ge sig av.
/Gustav Drottheden, Topo Äventyrsstipendie