Hur hamnade jag här egentligen?
Från skidbackar och säsongsliv till fiskrensning i Norge – och plötsligt Topo Travel. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, och tur är väl det.
Hej! Hilma här. 22 år, född och uppvuxen i Mora, skidåkare sedan barnsben och tydligen ganska bra på att hamna på nya platser utan att alltid ha en glasklar plan för hur jag ska ta mig dit.
Jag har tävlat i alpin skidåkning så länge jag kan minnas och hunnit med några olika skidgymnasium innan jag till slut insåg att tävlingslivet kanske inte riktigt var min grej. Skidåkningen älskade jag fortfarande, men allt runt omkring behövde inte vara fullt så seriöst.
Sista året gick jag i Mora och började jobba så mycket jag bara kunde för att spara pengar till det jag egentligen ville göra: dra ut i världen och lösa resten på vägen. En genomtänkt femårsplan? Nej. Men en väldigt bra början på något som skulle bli tre år av äventyr.
Tre år i Alperna och ungefär noll planer på att åka hem
Jag drog ner till Alperna och gjorde några säsonger, vilket än idag är ett av de bästa besluten jag tagit. Jag började jobba som reseledare och hann sedan testa på det mesta: hotell, restaurang, bar och allt annat man kan tänkas jobba med när man bor i bergen och behöver betala för sitt skidberoende.
På något märkligt sätt hamnade jag ändå alltid tillbaka i reseledarrollen. Det är faktiskt ett av de roligaste jobben jag haft, och något jag fortfarande tycker väldigt mycket om. Att träffa nya människor, hitta på saker och få vara en del av andras upplevelser är svårt att tröttna på.
Under de här åren träffade jag människor som idag är några av mina närmaste vänner och samlade på mig minnen som jag förmodligen kommer prata om lite för ofta resten av livet.
Jag har nog alltid haft lite svårt för att nöja mig med det vanliga. Jag vill testa, upptäcka och se vad som händer om man faktiskt vågar tacka ja. En tydlig plan för framtiden i all ära, men jag har nog lite för mycket spring i benen för det just nu.
Åre, puder och nya planer
Efter tre år av hattande fram och tillbaka till Alperna flyttade jag för ungefär ett år sedan tillbaka till Sverige. Men att slå mig till ro i Mora kändes tydligen lite väl lugnt, så flyttlasset gick vidare norrut till Åre.
Och vilken fullträff det blev! Jag har verkligen trivts med skidåkningen, gemenskapen och alla fantastiska människor jag fått lära känna. Det var också här jag hittade tillbaka till kärleken för skidåkningen på riktigt.
När jag bodde i Alperna började jag se sporten från ett annat perspektiv. Det handlade inte längre bara om tävlingar och resultat, utan mer om själva känslan. Att få känna puder i ansiktet en dag när termometern visar minus tjugo grader är, enligt mig, en av livets stora njutningar. Andra kanske väljer spa. Jag väljer att frysa om näsan i fyra timmar.
Därför har jag bestämt mig för att satsa på skidåkningen igen, men den här gången blir det freeride med målet att ta mig mot FWT Challenger.
Visst finns det de som tycker att 22 är gammalt för att börja om. Själv tänker jag att det känns onödigt att låta bli bara för att någon annan tycker att man borde ha bestämt sig vid det här laget. Jag har ingen aning om hur långt jag kommer nå, men jag tänker åtminstone ge det en chans.
Jag skulle egentligen rensa fisk i Norge
Planen inför hösten var egentligen ganska enkel: jobba så mycket som möjligt i Åre och sedan åka till norra Norge för att rensa fisk. Japp, fiskrensning. Nästan vid finska gränsen. Allt var ordnat genom en nära vän och jag var inställd på att åka i slutet av augusti.
Jag hade samtidigt sökt några andra jobb, bland annat hos Topo Travel, men det hade jag nästan hunnit glömma bort. Jag räknade väl inte direkt med att det skulle bli något av det.
Men så kom mejlet. De gillade min profil och ansökan och jag hade gått vidare i rekryteringsprocessen.
Ursäkta, va?
Jag svarade och tänkte att jag väl kunde ge det en chans. Sedan skrev Emma att jag fick komma och provjobba. Och nu sitter jag här, anställd på Topo Travel, istället för att stå och rensa fisk någonstans i Nordnorge.
Det är kanske inte den mest logiska karriärvägen, men vid det här laget har jag slutat ifrågasätta när livet bjuder på något kul.
Och nu då?
Jag är otroligt glad över att ha hamnat här. Att få jobba med resor, sociala medier, människor och upplevelser känns nästan lite för bra för att vara sant. Jag får vara kreativ, komma med idéer och vara med och utveckla något tillsammans med ett team som jag verkligen ser fram emot att lära känna ännu bättre.
Det bästa är dessutom att jag inte behöver välja bort skidåkningen. Eftersom jag inte jobbar heltid på Topo Travel just nu finns det fortfarande utrymme att kombinera jobbet med min egen satsning på freeride.
Jag är väldigt tacksam för alla vänner, kollegor och familjemedlemmar som hejat på mig, stöttat mina idéer och ibland förmodligen undrat om jag någonsin tänker stanna på en plats längre än en säsong.
Svaret är: vi får se.
Nu börjar ett nytt kapitel med Topo Travel, och jag har en riktigt bra känsla inför det. Jag ser fram emot allt från nya människor och roliga resor till att få vara med och bidra med idéer, energi och förhoppningsvis lite mindre kaos än jag själv brukar bjuda på.
Och vem vet? Kanske blir det här året då jag lyckas kombinera jobb, skidåkning och ett någorlunda strukturerat liv.
Men vi ska nog inte lova för mycket.
Vi ses där ute!
/Hilma