Vi hade precis avslutningsmiddag efter vår vecka i Jotunheimen.
En tradition vi alltid har på våra resor är att alla får dela med sig av vad de tar med sig hem.
Det är alltid fint.
Men ibland blir det något alldeles extra.
Den här kvällen pratade deltagarna om sammanhållningen. Om hur främlingar hade blivit vänner på bara några dagar. Om alla skratt längs stigarna, de långa samtalen och hur tryggt det kändes att få utvecklas i bergen med guider som både utmanade och tog hand om gruppen.
Någon sa att glaciärvandringen blev ”the cherry on top”.
En annan berättade att hen aldrig hade trott att en vecka i norska fjällen skulle ge så mycket mer än fina vyer.
Och när vi gick laget runt började flera av oss gråta.
Inte för att veckan var över.
Utan för att den hade betytt så mycket.
Det är lätt att tro att människor bokar en resa för att bestiga ett berg.
Men efter många år som guide har jag lärt mig att det nästan aldrig är toppen som är det viktigaste.
Det är känslan av att våga mer än man trodde.
Att få dela äventyret med människor som snabbt känns som gamla vänner.
Att komma hem lite modigare, lite tryggare och med ett hjärta fullt av minnen.
Det är precis därför vi lägger så mycket tid på att skapa små grupper, välja rätt guider och bygga resor där gemenskap är lika viktig som själva målet.
För berg finns det många av.
Men känslan av att hitta ett sammanhang är betydligt mer sällsynt.
När jag körde hem från middagen slog det mig:
Det är exakt därför jag gör det här.
Inte för topparna.
Utan för människorna.
Tack till alla som delade den här veckan med oss. Ni gjorde Jotunheimen till något vi kommer bära med oss länge.
/ Emma Svensson, guide & grundare Topo Travel